You May Go

I lite mer än ett år nu har vi levt i dödens väntrum, det tog lite mer än ett år från det första besöket hos veterinären  tills dess hennes förutsägelse slog in. Det har varit ett år av mediciner och oro, men också ett år av oändlig kärlek och lycka. Hjärtspecialisten som ställde diagnosen HCM förra våren trodde inte att Albus ens skulle leva så länge att han skulle komma på det första återbesöket. Men han var starkare än veterinären trodde och höll ut.

Man tror att man kan förbereda sig på att ens älskade vän och familjemedlem kommer tyckas bort från en hastigt, men den dagen när det väl händer inser man att man inte varit beredd alls. Kanske var jag en smula mer rationell eftersom jag fått symptomen för trombos beskrivet för mig så jag visste direkt när jag såg Albus att nu var det dags att bege sig till veterinären och låta honom få en spruta och somna in.

Albus var mer än ett husdjur för mig, han var en familjemedlem och en vän som alltid fanns där och hälsade en välkommen hem precis innanför dörren varje dag. Var natt sov han bredvid min huvudkudde och när jag suttit vid datorn eller scrappat för länge kom han och tittade på mig med sina vackra gyllene ögon och med ett uppfordramde jamande hoppade han upp i mitt knä och gosade.

I ett år har vi levt i dödens väntrum, men nu är det slut med det. Nu har Albus lämnat oss och vi sitter nu med saknaden istället. Det gör ont men det kan jag leva med för en sak är klar, Albus har inte ont längre.


May I Go?

May I go now?
Do you think the time is right?
May I say goodbye to pain filled days
and endless lonely nights?
I’ve lived my life and done my best,
an example tried to be.
So can I take that step beyond
and set my spirit free?
I didn’t want to go at first,
I fought with all my might.
But something seems to draw me now
to a warm and living light.

I want to go
I really do.
It’s difficult to stay.
But I will try as best I can
to live just one more day.
To give you time to care for me
and share your love and fears.
I know you’re sad and afraid,
because I see your tears
I’ll not be far,
I promise that, and hope you’ll always know
that my spirit will be close to you
wherever you may go

Thank you so for loving me.
You know I love you too,
that’s why it’s hard to say goodbye
and end this life with you.
So hold me now just one more time
and let me hear you say,
because you care so much for me,
you’ll let me go today

Written for a beloved pet & friend.by Susan A. Jackson

5 Comments

  1. Amira Sofie Says:

    Vilken vacker text och dikt, blev alldeles tårögd. Kram

  2. Jessica Says:

    Så sorligt, men nu har han det bra.
    Kram
    Jessica

  3. Lotta Says:

    Fina bilder och fin text – det gör ont och det blir en jobbig tid ett tag…
    Tänker på dig!
    Ta hand om er.
    Kram Lotta

  4. ANNAANNA Says:

    Oj… Jag beklagar… sånt där är jobblans.

    *KRAM*

  5. Anna Says:

    Malin, jag sitter här och gråter framför datorn när jag läser ditt inlägg. Fy 17 vad jobbigt det måste vara för er – tänker tillbaka på tiden när vi hade vår Emma på djursjukhuset med brutet höftben. Men hon klarade sig och jag är evigt tacksam för det. Usch det här var jobbigt – tänker på dig och Staffan och hoppas ni känner att jag kramar er! Underbart fin LO som vanligt!//Anna

Leave a comment